unostiledivita

Sitter på tåget mellan Kalmar och Linköping och trängs med massor konstigt folk ifrån små samhällen i de småländska skogarna, som man aldrig skulle veta om existerade ifall man inte tvingats ta sig den här sträckan för att träffa familj och vänner. Jag lutar huvudet mot fönstret, blundar och drömmer att jag sitter på ett pendeltåg i Rom istället, två dagar innan derbyt. Runt omkring mig ser jag människor med fokuserade blickar och man känner en spänning i luften, om två dagar skrivs en ny historia i huvudstaden som har den mäktigaste historian i hela Europa.

-Biljett!?, säger konduktören och jag väcks ur drömmen och inser att jag är utanför Blomstermåla på ett tåg från 1970, som Gud glömde. Jag fortsätter tänka på derbyt men ur en annan synvinkel. Hur stort är egentligen Romderbyt? Är det bara jag och mina vänner som håller på Roma eller Lazio som bryr oss eller rör det fler än så. Utifrån en egen skapad modell kommer jag fram till att det är Europas största derby och jag ska förklara hur jag kom fram till det.

Jag bestämmde mig för fem punkter att utgå ifrån i bedömmningen för storleken och betydelsen av ett derby.

Passionen hos supportrarna  

Rivaliteten mellan supportrarna

Fotbollsmässiga kvalitén på lagen

Staden (storlek, huvudstad)

Ligans status

Om du inte varit på ett Romderby kan du följa med den här engelsmannen som
i en programserie åkte till nio länder i hela världen för att gå på de matcher med den
största rivaliteten.



Vad det gäller passion och rivalitet mellan supportrar så finns det derbyn på Balkan, i Grekland, Turkiet och i östra Europa som inte bara kan mäta sig med Romderbyt utan till och med spela på en högre nivå. Däremot är dessa ligors status inte lika hög som den italienska och kvalitén på fotbollen är sämre. 

I Spanien är den största matchen El Clasico, det gör att både Real Madrid och Barcelona har större matcher när de möts än när de har sina derbymatcher därav saknas den rivalitet som krävs. Även i Milano är rivaliteten mellan supportrarna för dålig. De kallar varandra kusiner och byter spelare med varandra som man bytte hockeybilder på dagis. 

Om man ska bryta ner det här till de derbymatcher som ligger närmast Romderbyt i mina ögon så är det.
Celtic-Rangers i Glasgow, Fener-Galatasaray i Istanbul och Olympiakos-Panathanaikos i Athen. Passionen och rivaliteten finns där, likaså den fotbollsmässiga kvalitén. Skillnaden till Romderbyts fördel är att italienskaligan är högre rankad än alla dessa ligor, och att både Roma och Lazio har fans i hela Europa. Jag har aldrog träffat en supporter till något av de andra lagen som inte är ifrån samma land som laget. Det kanske finns en del Celtic supportrar i Sverige sen Henke Larsson men både Lazio och Roma har stora supporterskaror över hela Europa.

En sista match jag vill nämna i sammanhanget är "Derby della Laterna" mellan Genoa och Sampdoria. Både lagen har bland de bästa fansen i Italien och rivaliteten mellan klubbarna finns där, här är det staden Rom som avgör, allt som händer i Rom är större, så även fotbollen.

Om två dagar spelas "Derby della Capitale" eller som vi kan börja kalla det efter den här sammanställningen "Derby ´d Europa".

Jag har avgränsat mig i texten och inte gått in på derbyn i England, Tyskland, Portugal osv, men jag har inte glömt dem men hävdar att inte heller de håller samma klass enligt mallen.
  

Poserar med en av de klockrenaste "hathalsdukarna" på hotellrummet innan Milan-Lazio -08.
Bloggens sympatier inför morgondagens stormatch är solklara: FUCK JUVE!


Halsduken är den grymmaste souveniren. Den passar alltid in och det är något heligt över den. Till skillnad från matchtröjan har halsduken alltid hållt sin heder och inte horat runt med massor företagslogotyper. Den har hållt sig till klubbens färger, märke och lagnamn. I en tid då lagens souvenirshopar säljer allt från badrockar till cykelhjälmar, där den ena produkten är värre designad än den andra, är halsduken den souvenir du alltid kan bära med stolthet och värdighet. Den snyggaste av alla halduksmodeller är fortfarande den klassiska med bara klubbens färger och ingen text. Vilken annan souvenir ser exakt likadan ut som för 40-50 år sen och fortfarande håller måttet? (förutom någon retrotröja som kommer då och då och blir hypad i en månad innan den inte är ball längre) 

En halsduk har en historia, den har följt med till stadion match efter match. Den har virats runt halsen när det blåst kallt. Varma sommarkvällar har den suttit runt midjan eller handleden och när det blivit bråk har den fått agera skydd för att dölja ansiktet. Den har höjts mot skyn när laget har kommit in på planen till match för att hedra klubbmärket och färgerna. Och ägaren har aldrig känt sig stoltare än han gjorde just i det ögonblicket. Det finns inget vackrare än en halsduk med en historia och de flesta halsdukar har en till skillnad från en Inter väckarklocka eller ett par Juventus badtofflor.

I Italien finns de grymmaste halsdukarna. Det finns halsdukar som hedrar en spelare, en läktarsektion, en läktargruppering, laget, färgerna eller som visar hatet mot ett annat lag. Mångfalden är stor och uppiggande om man jämför med det något torrare utbudet i Svedala. När jag var i Rom nu i våras så köpte jag en av mina favorit halsdukar. Den är svart och så står det med vita stora bolstäver över hela halsduken: ODIO TUTTI, som betyder "hata alla". Det blir inte klockrenare än så!

 

Under VM 2006 fick den sitt genombrott, melodislingan från låten Seven nation army med White Stripes. Enligt en reporter på svt som gjorde ett reportage inför VM i Sydafrika "föddes" denna ramsa under VM 2006 i "den karnevalstämmning" som ett mästerskap i fotboll innebär. Men nog för att landslagssupportrar vet hur man ska färga en läktare och ta seden dit man kommer och heja på sitt lag genom att blåsa i en tuta, men att komma på läktarramsor är inte deras starkaste sida (speciellt inte Sveriges fans, vet inte hur många grr jag hörde Sverige klapp klapp klapp från minst 10.000 svenska fans i Amsterdam. Sjung en Gyllene Tider låt eller vafan som helst).

Satt och youtubade och fick upp ett klipp från Bajen-AIK maj 2006. Bajen klacken kör då denna ramsa, alltsa innan ramsan "föddes"  i karnevalstämmningen som rådde under VM -06 i Tyskland, enligt svt reportern. Var det då Bajen fansen som var först med ramsan?

Nae, precis som många andra av de mest kända läktarmelodierna är även denna uppfunnen i Italien. När Roma gjorde mål brukade södra kurvan dra igång: PO PO PO PO PO PO PO! till melodin av Seven naton army. När sedan landslaget firade stora triumfer under VM -06 stod antagligen några romare i Gli Azzuri klacken och drog igång denna ramsa, som är otroligt lätt att hänga med i. Sen snodde varenda landslags "klack" denna melodislinga då det inte direkt råder några ultraskoder som innebär att man inte tar varandra ramsor i dessa sammanhang.


Totti visar hur fansen sjunger på stadion på söndagarna. Med tanke på
taktkänslan är det tur att han inte är "Capo" i kurvan.

Supportergrupperingar inom Bajen och Roma är vänner med varandra och Bajen fansen har helt enkelt plockat ramsan från Roma. Många av Bajens hemmamatcher har representation ifrån den italienska huvudstaden och till Romderbyt kommer det ofta ner 40-50 Bajen fans som står i Curva Sud, så tittar du noga i Olympiastadions södra kurva när det är derby kan du se en och annan grönvit halsduk.


























Real-Milan imorgon, synd att inte Milan har hemmamatch. Milans supportrar är som deras spelare dem tänder till de stora matcherna. Kvällsmatch i Europaspelet på ett fullsatt, stråkastarupplyst och magiskt San Siro, med en kurva som vill visa att de en gång i tiden varit europas största och bästa - det blir inte bättre än så. Så här såg det ut när Real gästade San Siro förra året. Räkna inte med sådan scener imorgon när tapasätarna från Madrid står som värdar.

I Sverige klagar vi över att vi nu har ett parti i Riksdagen som är främlingsfientligt. I Italien finns ett parti i regeringen med ministerposter som är främlingfientligt mot sitt eget folk.

Partiet heter Lega Nord och vill att Norditalien ska bli ett eget land. Deras partiledare Umberto Bossi som också har en ministerpost i Berlosconis regering sa att SPQR (Senatus Populusque Romanus, senaten och det romerska folket, en beteckning på Romarriket) istället ska läsas "sono porci questi romani" "dom är grisar dom där romarna".

Francesco "Il capitano" Totti det romerska folkets eviga förvarare kommenterade uttalandet med orden.                "Jag skulle vilja se Umberto Bossi prata så om det romerska folket framför Curva Sud".

Jeremy Menez blev sedan tillfrågad om vad han tyckte om Umberto Bossis uttalande, och med bling-bling i öronen och ett par tunga vita solbrillor i Sean Paul style säger den "romerske" fransmannen. "Han har inte fattat ett skit, men Totti har redan sagt sitt om det. Det räcker så"

Inrikesministern som ligger bakom Tessera del tifoso och som stängde av Napoli fansen efter deras bortaresa i Rom 2008 ( se tidigare inlägg under youtube videon) Roberto Maroni, som också tillhör Lega Nord ( ja inrikesministern vill dela landet) var i Neapel och ett frö till en ny vänskap mellan romarna och napolitanarna föddes. Några napolitanare hade bakat en margherita (pizzan som uppfanns under italiens enande med röd tomat, vit mozzarella och grön basilika som trikolorens färger och uppkallad efter kungens fru) med texten "solidali con i romani" (solidaritet med romarna).

Som den hobby romaren jag är i hjärtat slår jag ett slag för att vänskapen mellan städerna ska ta fart
genom att visa mina sympatier för Napoli på en parkeringplats i götet.

För övrigt har Interfansen mest Lega Nord sympatier av alla Serie A lag. Hela 20 procent av Interfansen sympatiserar med Lega Nord. Behöver man ens kommentera hur stor 1-0 segern var för Roma förra helgen.

 http://www.eurosport.se/il-calcio-al-corso_blog100/de-dar-romarna_post1001898/blogpostfull.shtml

Supportrar från Napoli och Roma tar ett varv med Roma banderollen runt ett fullsat Stadio San Paolo i Neapel.

Idag spelas ”derby del sole”, solens derby,  på Stadio San Paolo i Neapel mellan Napoli och Roma. De är två av Italiens bittraste rivaler som gör upp i en match där myndigheterna sedan årtionden tillbaka försökt hindra bortasupportrarna att kunna resa till matchen på grund av den våldsamma rivaliteten mellan supportrarna. Men det har inte alltid varit så. Under 80-talet var det starka vänskapsband mellan lagens supportrar men en incident i slutet av det årtiondet skulle för alltid ändra på den saken.

Första gången jag var i Neapel blev jag kär i staden direkt. Människorna är vänliga, öppna och temperamentsfulla. Här behöver du ingen karta för att hitta sevärdheter. Det händer saker vart du än går.  Överallt finns små marknader där du kan köpa allt från vattenmeloner till smuggelcigaretter.  På de trånga gatorna samsas fotbollsspelande barn med schackspelande gubbar om utrymmet. Då och då åker det förbi en vespa i 120 km. Det var såhär jag tänkte mig att Italien skulle vara. Neapel är Italien för mig.

Men i Italien ser man på Neapel som en skamfläck. Staden har fått dåligt rykte på grund sociala svårigheter med hög arbetslöshet och kriminalitet. För många napolitanare är kriminella gäng, knarkuppgörelser och mord vardagsmat.  Hoppet i all misär hittar de i stadens fotbollslag Napoli. Ingen annanstans i Italien betyder en klubb så mycket för en stad och dess invånare som i Neapel.

När Napoli vann ligan 1987 och 1990 bröt vilda festscener ut i staden. Alla napolitanare som ständigt fått ta skit från sina landsmän kunde nu titulera sig italienska mästare. Äldre napolitanare sa ”nu har jag sett Napoli vinna ligan nu kan jag dö lycklig” och på kyrkogårdar sprejade man budskapet ”Ni vet inte vad ni missar”.

Rom är Italiens huvudstad. Det märks på ytan. Vart du än går i staden stöter du på gamla mäktiga monument och byggnader från Romarriket. Hela staden andas en stolthet över det enorma historiska arvet och det är omöjligt att inte dras med i det och fascineras. Romarna förväntar sig att stadens fotbollslag A.S Roma lever upp till det stora historiska arvet som vilar över staden. Tidigare tog staden sina segrar på slagfältet och blev världens mäktigaste imperium. Nu vill man att Roma gör detsamma på fotbollsplanen. Den bilden går dock inte hand i hand med verkligheten. De ekonomiska musklerna för att kunna bygga ett långvarigt framgångsrikt fotbollslag finns inte i huvudstaden. Däremot har det alltid funnits i det mer välbärgade och industrialiserade Norditalien och framförallt hos Juventus, Inter och Milan. Vid tiden då Roma och Napolis supportrar knöt sina vänskapsband i början på 80-talet hade Roma vunnit ligan en gång och Napoli ingen. Känslan att hela tiden slå i underläge mot lagen från norr och att de båda hade vänstersympatier gjorde att supporterskarorna hade en hel del gemensamt.

En blåvit Napoli flagga mitt i Romas "Curva Sud" på Olympiastadioni Rom.



Supportergrupper från de båda lagen stod tillsammans på läktaren när lagen möttes och inramningen kring matcherna var kärleksfull och broderlig. Allt ändrades efter en match i slutet på 80-talet på Olympiastadion i Rom. Vid övertid är ställningen i matchen 1-1 och allt är frid och fröjd, ett slutresultat i broderskapets tecken. Men i matchens slutminut gör Roma 2-1 och ett vilt jubel bryter ut på stadion. De tillresta Napolisupportrarna tycker att det överdrivna segerfirandet vid målet är respektlöst av Romasupportrarna.  Hos ett folk där heder är viktigare än allt annat, som bor i en stad där folk dagligen blir mördade på grund av heder är detta respektlösa beteende oförlåtligt.

En av fotbollsvärldens vackraste vänskaper får ett abrupt slut denna söndagseftermiddag på Olympiastadion i Rom.

(2008 fick Napolisupportrarna helt oväntat åka till bortamatchen mot Roma.
De mest hårdföra Napolisupportrana dikterade vilkoren före resan och
sa att alla vara tvugna att köpa biljett både till matchen och tåget och
krävde att alla skötte sig. Trots att så blev fallet lyckades ändå journaliser
vinkla det som om Napolisupportrarna stört ordningen och de stängdes av från
alla bortamatcher i ett halvår och deras kurva stängdes av tre hemmamatcher
för att den hade "samröre med maffian". Ännu en gång hade italienska staten
pissat det napolitanska folket i ansiktet.)  



Idag möts de båda lagen i vad man i Italien kallar ”Derby del sole”. Trots att kortet Tessera del tifoso infördes för att de som skaffade kortet skulle få möjlighet att gå på alla matcher kommer ett undantag göras redan i sjätte omgången. Ingen romanista kommer få åka till Neapel, det är för riskabelt. ”Derby del Sole” kunde har varit ett derby i kärlekens och broderskapens tecken. För 25 år sedan stod supportrarna till lagen tillsammans på läktaren och hyllade varandras lag. Idag efter årtionden av våldsamheter mellan supportrarna får de inte ens åka till varandras matcher.

Jag vaknade upp i morse med ett löjligt nyförälskat leende på mina läppar och den första personen jag tänkte på var dig. Rummet snurrade och mitt huvud dunkade som en maratonlöpares puls på upploppet. Allt var ditt fel.

Igår kväll spelade jag grymmare i baren än vad mitt studiebidrag egentligen tillåter. Jag sjöng ramsor med samma passion och inlevelse som om jag stod på Curva Sud i Rom fast jag i själva verket stod på Larmtorget i Kalmar. Jag sparkade ner vägskyltar precis som du sparkade ner reklamskyltar och låtsades att jag också hade avgjort mot CL mästarna i nittioandra minuten på Olimpico. Med andra ord skämde jag ut mig rätt rejält. 

Allt är ditt fel Mirko och jag kommer alltid älska dig för det. Det var länge sen någon gjorde mig så glad.

GRAZIE MIRKO! 

Miccoli hedras med ett tifo för hans sympatier med Che Guevara. Han har bland annat en "Che" tatuering på vaden.

Alliansen kommer styra Sverige i fyra år till, och som vanligt när vardagen känns trist, grå och hopplös drömmer jag mig bort till Italien. Denna gång till en hamnstad i Toscana.

Livorno är en av Italiens mest vänsterorienterade städer. Här grundades bland annat västvärldens största kommunistparti 1921. I stadens fotbollslag A.S Livorno har det alltid blåst kraftiga vänstervindar. Lagets hardcore supportrar BAL, Brigate Autonome Livornese, är öppet kommunister. De färgsätter den norra kurvan på Stadio Armando Picchi med banderoller och flaggor med motiv av hammaren och skäran, Che Guevara och den kubanska flaggan. De sjunger ramsor hämtade från partisanernas frihetskrig mot nazisterna i Italien och deras största rivaler är Lazio på grund av de politiska motsättningarna som finns mellan supportrarna.

Livornosupportrarnas största ikon är Cristiano Lucarelli. När Livorno gick upp i Serie B 2003 sprang Lucarelli in på planen med de andra fansen för att fira laget, trots att han då spelade för Torino. När han nästa säsong ville spela för klubben i sitt hjärta betalade han sin egen övergångssumma och gick ner 50 procent i lön för att övergången skulle bli verklighet. Han är en son av staden och har tatuerat in både klubbmärket och hammaren och skäran. När han spelade i Livorno hade han 99 som tröjnummer för att hedra BAL som grundades 1999. Han hade även texten "BRIG", som är en förkortning av Brigate, med kyrilliska bokstäver på kaptensbindeln. Om BAL är det hårdaste du kommer i supporterväg i Livorno, så är "BRIG" ännu hårdare. Under en bortamatch i Rom mot Lazio blev hundratals BAL medlemmar arresterade. När de släpptes efter flera dagar i häktet hade de inte pengar nog att ta sig hem. Cristiano Lucarelli öppnade då plånboken och fixade chartrade bussar hem till Livorno åt supportrarna .
Bella Ciao är en gammal kampsång som partisanerna sjöng under andra världskriget
och den knutna näven är ett känt kommunistiskt tecken.


I Sverige hör fotboll och politik inte ihop men det gör det i Italien. Landets premiärminister Silvio Berlosconi äger Milan och under hans tidigare sejour som premiärminister vann han valet med orden:

"Jag ska bygga upp Italien som jag byggde upp Milan"

Detta var i början på 90-talet då Milan var europas i särklass bästa klubblag.

Under 60 och 70-talet var det väldigt stökigt politiskt i Italien. Bråk, upplopp och kravaller mellan meningsmotståndare  från höger och vänsterkanten var vardagsmat. Samma människor som kämpade på gatorna för sin politiska övertygelse gick också på fotboll på söndagarna och stöttade sitt klubblag. På så sätt tog sig politiken in på fotbollsarenorna och att vara supporter till ett lag var detsamma som att ta ställning politiskt. Detta har avtagit mer och mer i takt med att det politiska klimatet har stabiliserats men det lever fortfarande kvar i klubbar som Livorno. Under 90-talet kom en ny generation supportrar fram och många traditionella "vänsterkurvor" blev istället högerextrema.

I norra kurvan på Stadio Armando Picchi i Livorno sjunger man dock fortfarande om solidaritet, jämlikhet och broderskap. Jag hoppas att de sångerna når Sverige till nästa val.

Fredrik Reinfeldt pezzo di merda!

Fenomenet måljingel har spridit sig från hockeyarenorna till fotbollen och nådde sin pik under EM-slutspelet 2008. FIFA lyckades då med konststycket att spela sönder Samba de Janeiro så pass grovt att jag hade tackat nej till en gratis biljett till karnevalen i Rio.

Måljingel är okej på hockey, det är även okej i mästerskap. Hockey och fotbollslandsslagssupportrar är ett eget släkte. Dem gillar att måla sig i ansiktet, tävlar med varandra om vem som kan komma på den sjukaste huvudbonaden och de gillar att dansa till måljinglar. Därför tycker jag också att de ska få göra det.

Jag vill dock tro att klubblagssupportrar är ett annat släkte. Att de inte vill se att deras spelare blir firad sitt mål av en sambaslinga från någon högtalare. Att de istället vill fira honom med ett unisont oljud av kärlek, tillfredställelse och total lycka.

Tyvärr har fenomenet måljingel även lyckats näsla sig in i den italienska klubblagsfotbollen. Igår kändes det som att bevittna en våldtäkt när jag hörde en eurodisco slinga gå ut i högtalarna på Artemio Franchi när Fiorentina tog ledningen mot Lazio. Den moderna fotbollen och dess feta chipsluktande fingrar tar ett allt starkare grepp om den italienskafotbollen.

Roma är ett annat lag i Serie A som testade på att ha måljingel. Det varade i en match, sen "styrde Curva Sud upp det hela". Det känns skönt att veta att trots alla lagar och regler som skapats i Italien för att försvåra en aktiv supporterkultur så finns det fortfarande kurvor kvar som står upp för gamla värderingar och inte viker sig för kommersialismen som följer i den moderna fotbollens fotspår.

Såhär ska ett mål firas. Både vad det gäller kommentator och hemmasupportrar.


 

Eftermiddagsvärmen sköljer över mig som en våg när jag stiger av bussen. Framför mig ser jag ett hav av svarta och rosa färger. Det doftar salami, kyckling och mozzarella från matserveringsvagnarna. En helikopter cirkulerar över området. Det är passion, kärlek och förväntan i luften. Det är Serie A premiär i Palermo.


Platsen för kvällens skådespel är Stadio Renzo Barbera, eller som man kallar den i folkmunn La Favorita. För motståndet står Cagliari, laget från Sardinien Italiens näst största ö efter Sicilien. Jag slår mig ner på en bänk med en panino och en bira bland matserveringvagnarna och souvenirstånden. Det är människor överallt. De skriker, skrattar och pussar varandra på kinderna. Alla bär stadens och lagets färger, svart och rosa.


Lite längre bort hörs sånger och snart fylls området av en illa luktande orange rök. Några Palermosupportrar har bränt av flera bengaliska eldar och sjunger nu de ramsor som de inte fått sjunga till sitt älskade lag på hela sommaren. Det börjar skymma. Jag reser mig sakta upp och börjar gå mot arenan. Stadions neonskyltar och strålkastare lyser upp den varma sicilianska kvällen. Himmlen har en mörk rödblå färg, som den bara kan få här nere runt medelhavet. Ljudet från helikopterns propeller hörs fortfarande. Längs med gatan står tungt beväpnade poliser och iaktar händelserna. Muren runt arenan är full med klotter. Det är hyllningar till staden och laget men även hatyttringar mot Catania, rivalerna från andra sidan ön. Supportrar från andra lag har även lämmnat ifrån sig budskap på muren. En Roma supporter har skrivit fritt översatt:


"Heder till Palermo, Catania sök råd ni är barn av Lazio"



Efter att ha passerat ett antal säkerhetskontroller är jag inne på arenan. Den är gammal, sliten och omodern. Men precis som man älskar sin farmor även om hon också passar in på följande beskrivning har arenan sin charm. Stolarna är slitna och vissa har svarta brännskador efter bengaler, jag älskar det.


När hemmalaget kommer in möts de av applåder men ingen sång. Curva Nord (norra kortsidan där Palermos fanatiska supportrar håller till) sitter ner. De har inga flaggor eller banderoller och sjunger ingenting på hela första halvek. Detta i protest mot Tessera dei tifosi, ett kort som man måste ha för att få åka och stötta sitt lag på bortamatcherna. Energilösheten på läktarna speglar även spelet på planen i första halvlek, som var sömnigt och oinspererat. Det skulle dock bli ändring till andra halvlek. Direkt i pausvilan väcklas en stor banderoll med svart text på rosa bakgrund med en dödskalle i mitten ut med texten, Brigate Rosanero (Rosasvarta brigaden). Även andra mindre läktargrupperingar väcklar ut sina banderoller och kurvan fylls med halsdukar och flaggor. När Palermospelarna kommer ut till andra halvlek möts de av en rosasvart vägg av sång och kärlek. Hela arenan är med på noterna och det är omöjligt att inte dras med i stämmningen. Hemmalget rycker upp sig med publikstödet i ryggen och skapar flera fina målchanser i andra halvlek men utan utdelning och matchen blir mållös.


Jag lämmnar arenan och ger mig ut i palermonatten med en känsla av förälskelse i kroppen. Det här är fotboll när den är som vackrast.

P.S Kastar upp lite bilder när de är färdigbearbetade

Det var en vanlig vardag i slutet på januari. Poliskonstapeln Filippo Raciti hade precis lämnat ett vittnesmål mot en Catania supporter som nu riskerade fängelsestraff. På vägen ut från rättssalen blir han hånad av några Catania supportrar som kommit för att stötta sin kompis under rättegången, de skulle snart mötas igen.

En vecka senare ( 2 februari 2007) var det dags för ”Derby di Sicilia” mellan öns två största städer, Palermo och Catania (i den ordningen). Matchtiden var från början utsatt till den klassiska tiden 15.00 på söndagen, men då det lokala helgonet St: Agatha skulle firas i Catania den tiden ändrades matchtiden till lördag 18.00.


 På grund av organisations problem (organisation som jag förövrigt tror är ett ord ingen syditalienare kan stava till) kom inte Palermos bortafölje in på arenan förrän i början av andra halvlek. Palermo hade då tagit ledningen tack vare ett väldigt omdiskuterat mål och det dröjde inte länge förrän helvetet brakade loss på Stadio Angelo Massomino i Catania. Båda lagens Ultras började kasta rökbomber och raketer på varandra och de båda grupperna drabbades samman i ett regelrätt slagsmål på arenan. Polisen tvingades gå in med tårgas för att skingra grupperna åt och matchen fick avbrytas i över 40 minuter då mängden tårgas i luften började påverka spelarna ute på planen. Matchen kunde senare spelas klart och slutade 2-1 till Palermo.

 
De båda kompisarna Antonino Speziale, 17 och Daniele Micale, 20 gick efter förlustmatchen mot Palermo in på toaletten på Stadio Angelo Massomino, de hjälptes tillsammans åt att ta sönder ett handfat som de sedan smugglade ut från arenan. Deras ögon lyste av hämndbegär och adrenalinet i blodet pumpade värre en på en anabolastinn tyngdlyftare. De skulle ha hämnd.

 
Utanför arenan möter de upp med de andra Catania supportrarna, som nu börjat attackera polisen med hemmagjorda bomber och raketer. I upploppet och tumultet som pågår med bomber och stenar som kastas mot polisen skadas många polismän, en av dom är Filippo Raciti. Antonino Speziale går omkring i infernot av bomber, brinnande bilar och sönderslagna skyltfönster och letar efter  något eller någon att ta ut sin vrede och frustration på. Då får han syn på polismannen Filippo Raciti som vittnade i rättegången mot hans kompis förra veckan. Det slår slint i Anonino Speziales huvud. Alla känslor av vrede och hat får spärrarna i kroppen att sluta fungera. Han går fram till Filippo Raciti och misshandlar honom till döds med handfatet han tog med sig inifrån stadion. Ännu ett dödsfall inom den italienska fotbollen var ett faktum. Filippo Raciti blev 40 år gammal. Antonino Speziale döms senare till 14 års fängelse för mord och hans vän Daniele Micale dömdes till 11 års fängelse för medhjälp till mord, 17 respektive 20 år gamla.

 Efter det tragiska mordet åkte Erik Niva ner med en fotograf för att göra ett reportage åt Aftonbladet om den sicilianska fotbollen. När de gick på Catanias hemmamatch blev fotografen misshandlad med både slag och sparkar av Catania supportrar som tyckte han kom för nära med kameran. Efter matchen sitter de på en trapp i stan och försöker smälta vad som hänt. Det enda som hörs i Catanianatten är tjutet från polisirener. Fotografen sitter blåslagen på trappan och säger till Erik Niva:

        
   - Vart fan har vi hamnat.

 I ett samhälle byggt på våld där fotbollen är en del av samhället (eller tvärtom), där fotbollen är ett lika självklart inslag i vardagen som morgonkaffet nere hos den lokala baristan kan det ibland hända sådana här tragiska saker, som inte hör fotbollen till, men som tyvärr hör det sicilianska samhället till.

 Imorgon åker jag till Sicilien och Catania för att softa ner och må jävligt bra nu när höstdepressen nått Svedala. Till helgen åker jag till Palermo för Serie A premiären och ö derbyt mellan Palermo från Sicilien och Cagliari från Sardinien. Ska bli grymt som fan!

 
P.S Tack för alla uppmuntrande kommentarer

 

 

 

 

 

Det går inte att hata Fiorentina. Jag minns när jag var liten och såg dom första gången på tv nån gång under uno X due tiden på tv3. Don Tomaso (Tomas Nordahl) softade omkring på Florens torg, restauranger och fik och pratade med folk om Fiorentina, alla älskade klubben, nästan alla i Florens gör det. Dom är lokalpatrioter precis som de flesta italienare. När matchen sedan började fick man se Batistuta, Rui Costa och dom andra gå in på stadion i sina hel lila matchställ, som dessutom hade Nitendo som huvudsponsor - det var kärlek vid första ögonkastet. Det blev dock ingen långvarig kärlek, vi hade en passionerad söndags eftermiddag tillsammans jag och Fiorentina, men mer än så blev det aldrig.

I Florens finns bara Fiorentina, deras närmsta rivaler geografiskt hittar man i Pisa och Siena. Båda dessa klubbar spelar i Serie B (Siena har spelat Serie A ett par säsonger nu men åkte ut förra säsongen, derbyt är dock att jämföra med BP-AIK rivalitetsmässigt).  

Om man älskar en klubb riktigt mycket behöver man även en klubb att hata. Man behöver den där matchen som betyder så mycket mer än tre poäng, den där matchen som man tittar efter det första man gör när det nya speschemat släpps och som man kan se fram emot månader i förväg, hur risigt än ligaspelet går kan säsongen räddas med vinst i just dessa två matcher. Dessa matcher för en Viola supporter är mot "den gamla haggan", som man säger i Florens, Juventus.

Juve har flera gånger snuvat Viola på ligatiteln och när man snodde fansens favoritspelare Roberto Baggio 1990 ledde det till upplopp och kravaller då tusentals Viola supportrar tog ut sin vrede över föräljningen på Florens gator. Ryktet sa att Baggio själv inte ville lämna Fiorentina vilket gjorde Viola fansen ännu mer förbannade på den rika klubben i norr som får allt den
perkar på.


 
Ser man det är klippet förstår man dom.

I en stad där de flesta håller på det lokala laget och dessutom har Juventus som sin största och enda riktiga rival borde det vara svårt att hitta en juventino? Jag kan inte svara på frågan då jag aldrig försökt. Däremot var det inga problem att hitta en på måndagsklubben i linkan. Blev presenterad för en italienare och lite halv packad som jag var trodde jag ju att jag kunde snacka flytande italienska fast jag lät som en nyimport av högsta graden. I varje fall min första fråga efter att jag frågat vilken stad han kom ifrån var:

- Fiorentina?

Varpå snubben svarar:

- No, Juventus

Sen hade vi saker att snacka om resten av kvällen. Det är en sjuk värld vi lever i.

För övrigt sjukt viktigt att Pazzini dunka ett mål igår om vi inte vill se en CL plats gå förlorad till bratwurstätarna. Räcker med 2-0 för Samp på ett garanterat kokhet Marassi nästa vecka, de hade tydligen kunnat fylla arenan som tar lite över 30k tre gånger om.




Samps kurva i derbyt mot Genoa förra säsongen.

Läste nyligen en artikel om Glenn Hysen. Den handlade om hans negativa inställning till Italien och italiensk fotboll. Den gode Glenn gjorde ju några säsonger i Fiorentina innan han gick till Liverpool. Detta är dock något han inte pratade så ofta om när han en gång i tiden satt i dom fina CL salongerna hos viasat (innan han skämde ut sig o tippade tottenham som segrare i PL och Samp som fyra i Serie A efter att de tappat både tränare och sportchef och dessutom ska kombinera ligan med europaspel, förhoppningvis i CL, känns inte särskilt påläst).

Artikeln jag läste byggde på citat från Glenns egen självbiografi angående hans tid i Italien. Dessa citat är inte ordagranna men var i stil med:

"Stämmningen på läktarna i Italien är mäktig, men det är bara massor raketer, bomber och oväsen till skillnad från England der det är samstämmiga sånger, jag föredrar samstämmiga sånger"

" Om vi vann en stor match mot t.ex Juve kunde presidenten komma in i omklädningsrummet nästa träning och ge oss bruna kuvert med 10 000 kr i som bonus, helt ofattbart"

Uno Stile di Vita är en kärleksförklaring till allt det den gode Glenn hatar med italien. Dom bruna kuverten, dom passionerade supportrarna och det organiserade kaoset som råder i landet. Allt det som gör att man älskar den italienska fotbollen. Hösten har kommit till Sverige och då är Serie A den verklighetsflykt man behöver från en tråkig vardag med irriterande duggregn i ansiktet, hostande männsikor på bussarna och dyngsura cykelsadlar på morgonarna.

Då är det drömmarna om helgens Serie A som håller än vid liv. En soldränkt sliten arena från andra värlskriget med löparbana, fansens flaggor i luften, inzoomningarna på någon grym överklass italienska med 3000kr solglasögon på vip läktaren, dom rosa domarställena och dom då och då briserande bomberna i kurvorna - Unico Grande Amore (en ända stor kärlek). På Lördag börjar festen och du är bjuden, Inter-Roma i supercupen.