Ett sicilianskt livsöde
Det var en vanlig vardag i slutet på januari. Poliskonstapeln Filippo Raciti hade precis lämnat ett vittnesmål mot en Catania supporter som nu riskerade fängelsestraff. På vägen ut från rättssalen blir han hånad av några Catania supportrar som kommit för att stötta sin kompis under rättegången, de skulle snart mötas igen.
En vecka senare ( 2 februari 2007) var det dags för ”Derby di Sicilia” mellan öns två största städer, Palermo och Catania (i den ordningen). Matchtiden var från början utsatt till den klassiska tiden 15.00 på söndagen, men då det lokala helgonet St: Agatha skulle firas i Catania den tiden ändrades matchtiden till lördag 18.00.
På grund av organisations problem (organisation som jag förövrigt tror är ett ord ingen syditalienare kan stava till) kom inte Palermos bortafölje in på arenan förrän i början av andra halvlek. Palermo hade då tagit ledningen tack vare ett väldigt omdiskuterat mål och det dröjde inte länge förrän helvetet brakade loss på Stadio Angelo Massomino i Catania. Båda lagens Ultras började kasta rökbomber och raketer på varandra och de båda grupperna drabbades samman i ett regelrätt slagsmål på arenan. Polisen tvingades gå in med tårgas för att skingra grupperna åt och matchen fick avbrytas i över 40 minuter då mängden tårgas i luften började påverka spelarna ute på planen. Matchen kunde senare spelas klart och slutade 2-1 till Palermo.
De båda kompisarna Antonino Speziale, 17 och Daniele Micale, 20 gick efter förlustmatchen mot Palermo in på toaletten på Stadio Angelo Massomino, de hjälptes tillsammans åt att ta sönder ett handfat som de sedan smugglade ut från arenan. Deras ögon lyste av hämndbegär och adrenalinet i blodet pumpade värre en på en anabolastinn tyngdlyftare. De skulle ha hämnd.
Utanför arenan möter de upp med de andra Catania supportrarna, som nu börjat attackera polisen med hemmagjorda bomber och raketer. I upploppet och tumultet som pågår med bomber och stenar som kastas mot polisen skadas många polismän, en av dom är Filippo Raciti. Antonino Speziale går omkring i infernot av bomber, brinnande bilar och sönderslagna skyltfönster och letar efter något eller någon att ta ut sin vrede och frustration på. Då får han syn på polismannen Filippo Raciti som vittnade i rättegången mot hans kompis förra veckan. Det slår slint i Anonino Speziales huvud. Alla känslor av vrede och hat får spärrarna i kroppen att sluta fungera. Han går fram till Filippo Raciti och misshandlar honom till döds med handfatet han tog med sig inifrån stadion. Ännu ett dödsfall inom den italienska fotbollen var ett faktum. Filippo Raciti blev 40 år gammal. Antonino Speziale döms senare till 14 års fängelse för mord och hans vän Daniele Micale dömdes till 11 års fängelse för medhjälp till mord, 17 respektive 20 år gamla.
Efter det tragiska mordet åkte Erik Niva ner med en fotograf för att göra ett reportage åt Aftonbladet om den sicilianska fotbollen. När de gick på Catanias hemmamatch blev fotografen misshandlad med både slag och sparkar av Catania supportrar som tyckte han kom för nära med kameran. Efter matchen sitter de på en trapp i stan och försöker smälta vad som hänt. Det enda som hörs i Catanianatten är tjutet från polisirener. Fotografen sitter blåslagen på trappan och säger till Erik Niva:
- Vart fan har vi hamnat.
I ett samhälle byggt på våld där fotbollen är en del av samhället (eller tvärtom), där fotbollen är ett lika självklart inslag i vardagen som morgonkaffet nere hos den lokala baristan kan det ibland hända sådana här tragiska saker, som inte hör fotbollen till, men som tyvärr hör det sicilianska samhället till.
Imorgon åker jag till Sicilien och Catania för att softa ner och må jävligt bra nu när höstdepressen nått Svedala. Till helgen åker jag till Palermo för Serie A premiären och ö derbyt mellan Palermo från Sicilien och Cagliari från Sardinien. Ska bli grymt som fan!
P.S Tack för alla uppmuntrande kommentarer
