USDV Radio - Interna stridigheter mellan supportrar i Paris ledde till dödsfall och derbykänslor
I sista avsnittet av Uno stile di vita berättar Martin om hans känslor inför matcherna som kan rädda en annars misslyckad säsong och som betyder så oändligt mycket mer än tre poäng, derbyn.
Dessutom tar vi en närmare titt på situationen i Paris där interna stridigheter mellan supportrarna till Paris Saint German, PSG, lett till ett tragiskt dödsfall.
Klicka på länken nedan för att lyssna
http://www.mediafire.com/?ad9sgel5glmdo74
USDV Radio -Serie A premiär i Palermo och skillnaden mellan olika sorters tifo
Vi åker till Palermo för Serie A premiären mellan Palermo och Cagliari, dessutom diskuterar vi skillnaden mellan tifon planerade, organiserade och finansierade av supportrana istället för klubbledningen som t.ex i Barcelona.
http://www.mediafire.com/?yt0j49ewire9dew
USDV Radio om de två dödsfallen som skakade den italienska fotbollen
Filippo Racitis son på hans begravning och Gabriele Sandri
Polismannen Filippo Raciti blev mördad under kravallerna efter derbyt mellan Catania och Palermo i februari 2007, samma år i november blev Laziosupportern Gabriele Sandri skjuten i huvudet av en polis på en rstplats utanför Florens. Hur reagerade Italien på dessa dödsfall? Och vad blev konsekvenserna?
Tryck på länken nedan för att lyssna på Uno stile di vita om de två fotbollsrelaterade morden som skakade Italien under 2007.
http://www.mediafire.com/?wsv3e1yu4gpyazt
Youtube klipp från kravallerna i Catania.
http://www.youtube.com/watch?v=Yiz0MVneK1Q&feature=related
Manifestationen till minne av Filippo Raciti
http://www.youtube.com/watch?v=9cFxxKhIKZI
Hyllningen till Gabriele i Romderbyt.
http://www.youtube.com/watch?v=XARWVjnBfcI
Gabrieles begravning
http://www.youtube.com/watch?v=7rrPAPzFGG4&feature=related
USDV Radio - Reportage från Florens, Ultras i England och fotboll på plats kontra TV-soffan
Reportage från Florens och rivalmötet mellan Fiorentina och Roma. Finns det ultras i England? Och vad är det för skillnad att se fotboll på plats jämfört med att sitta framför teven. Allt det får du reda på i veckan program av USDV Radio. Bara å klicka på länken nedan ta en kaffe å softa ner.
http://www.mediafire.com/?cf1igjmodl6cddg
Jag vill bara vara i Rom
Spårvagnen är knökfull, bredvid mig står ett gäng unga Romasupportrar, dem sjunger nidramsor om vilken öppning en Laziosupporters mamma har sex i, skrattar, och röker gräs genom ett fönster. Just nu skulle jag inte vilja vara någon annanstans i världen än här, på en fullproppad spårvagn i ett regnigt Rom på väg mot Stadio Olimpico för Italiens och ett av Europas hetaste derbyn, Roma-Lazio, Derby della Capitale, huvudstadens derby.
Väl framme vid arenan går jag till en bar och beställer en cappuccino och en macka med salami och mozzarella. Jag promenerar med långsamma steg mot stadion och njuter av allt som händer omkring mig. Vespor och bilar tutar för att ta sig fram på bilvägarna som förvandlats till promenadstråk, gamla farbröder står och säljer borghetti (kaffedrink), och överallt längs hela vägen står matvagnar och souvenirstånd med hetsiga försäljare.
När jag passerat en av alla dödliga passager, det vill säga övergångställen, är jag på bron Ponte Duca d´ Aosta. Under mig rinner floden Tibern, framför mig ser jag den mäktiga Olympiastadion, med plats för över 80.000 åskådare. Arenan ligger i dalen av Roms högsta berg Monte Mario som är helt fyllt av gröna tallträd och på toppen ligger Villa Mellini som utmärks av en stor staty i guld.
Precis utanför arenan ligger en park med massor antika statyer och monument, som finns kvar sedan Olympiska spelen hölls här 1960. Efter två polisvisitationer och biljettkontroller är jag inne på arenan. Stämningen går att ta på. Snart ska det avgöras vilket lag som är bäst i den eviga staden, där den mäktiga historian från Romartiden alltid gör sig påmind via byggnader, monument och inte minst via stadens två fotbollslag. De båda kortsidorna, Laziofansen på den ena och Romafansen på den andra, hetsar varandra och skapar ett oerhört tryck. Ur högtalarna ljuder en välkänd melodislinga, Roma Roma Roma med Antonello Venditti. Alla Romasupportrar höjer sina gulröda halsdukar och flaggor till luften och sjunger med så högt det bara går i texten som handlar om kärleken till staden och laget A.S Roma. Laziofansen vecklar ut en stor overheadflagga med en örn, som håller en Laziosköld, över hela deras kortsida. Runt om viftas det med tiotusentals små vita flaggor. Bengaliska eldar tänds och bomber briseras, inramningen är sagolik.
Två timmar senare lämnar jag arenan, trött, hungrig, känslomässigt slutkörd men framförallt överlycklig. Mitt lag Roma har vunnit matchen med 2-0 efter två sena mål av Francesco Totti, ett unikum i den moderna fotbollen där pengar och berömmelse styr. Francesco är född i Rom och har varit trogen Roma hela sitt liv. Trots att han fått anbud från klubbar som skulle ge honom en fetare lönecheck och ett internationellt erkännande har han stannat kvar i Roma och för det är han evigt älskad av alla med gulrött hjärta. Ett finare slut på en fantastisk match hade jag inte ens kunnat komma på om jag hade fått regisera det själv. Och när jag står där igen, som en packad sill på spårvagnen, hör hyllningarna till Roma, Francesco Totti och hatramsorna mot Lazio vill jag inte vara någon annanstans på jorden. Grazie Magica Roma!
Här är länken till tisdagens radioprogram där vi har ett resereportage från Romderbyt och intervjuar en reprentant från Sveriges supporterunion angående 51% regeln i svensk fotboll.
http://www.mediafire.com/?8oskakzitk6tq1c
USDV Radio - Berlinderby och Hajduk Split
I kvällens USDV kommer vi bjuda på ett resereportage från Berlinderbyt i Zweite Bundesliga. Vi intervjuar en Hajduk Split supporter med anledning av att klubben nyligen fyllde hundra år. Hur är det att gå på en Hajduk match och vad betyder Hajduk för Split och området Dalmatien? Allt det och mycket mer får du svar på i USDV ikväll kl 19.00, här är en länk till programmet.
http://www.mediafire.com/?4ybgvt9mzlddeq4
Milano och Neapel - två olika världsdelar i samma land
Milano och Neapel är Italiens andra och tredje största stad. Neapel ligger cirka 70 mil söder om Milano men det kunde lika gärna skilja ett världshav mellan städerna.
Milano är tyst, välstädat, prydligt och elegant. Neapel är tvättlinor mellan husen i smutsiga gränder, barn som spelar fotboll på gatan, vespor som åker förbi i 120 kilometer i timmen och marknader med allt från smuggel cig till ananas. Milano är maktens centrum i Italien, Napoli är landets askkopp.
Rivaliteten mellan A.C Milan och S.S Napoli går långt tillbaka och främsta orsaken är den eviga konflikten mellan industrialiserade Norditalien, som Milano står som tydlig symbol för, och det fattiga och maffia influerade Syditalien som symboliseras av Neapel.
Napoli och Genoa fansen blev vänner tack vare det gemensamma hatet mot Milan. Vänskapen föddes när de båda lagen möttes och Napolipubliken vid ställningen 2-1 till Napoli skrek på ett Genoa mål då det skulle öka chansen att Milan åkte ur Serie A. Laget lyssnade på sin publik och Milan åkte senare ner till Serie B. Napoli och Genoa blev, och är fortfarande, bästa vänner.
När Napoli vann ligan 1987 och 1990 har man alltid skickat hånfulla budskap till Berlusconi och Milan, som skulle vinna allt på den tiden med deras mångmiljonbygge. Den infekterade relationen mellan Neapel och övriga Italien (med Milano i spetsen) försökte stadens gud Diego Armando Maradona utnyttja till sin och Argentinas fördel inför VM-semifinalen 1990. Italien och Argentina skulle mötas på San Paolo stadion i Neapel och Maradona uppmanade napolitanarna att heja på hans lag med orden.
”Vad har Italien någonsin gjort för er”
Hela landet höll andan inför matchen men kunde andas ut med en lättnandens suck när de såg den stora banderollen på San Palo stadion:
”Ledsen Maradona men vi är faktiskt italienare”
Trots antagonismen mot Milano och Berlusconi röstade många napolitanare på honom i valet, eftersom han hade lovat dem att han skulle styra upp sophanteringen i staden. Neapel var vid den här tidpunkten belägrat av sopor då maffian hade kontrollen över sophanteringen som de skötte genom att sprida ut soporna längs vägarna. Till en början löste Berlusconi problemet men för inte så länge sen föll sophanteringen tillbaks i sitt gamla mönster och stan var ännu en gång full av sopor. Napolifansen svarade när lagen möttes i höstas med banderollen:
"En röst på Berlusconi är en röst slängd i soporna”
Ikväll möts två olika världsdelar, i samma land, för att göra upp om ligatiteln. Matchen städerna och lagen emellan har inte betytt såhär mycket sen Maradonas glansdagar. Det är bara Serie A som kan förgylla en trist och tråkig måndagskväll i februari på det här sättet.
USDV goes radio och polisbevakat Roma
Vänskapen mellan Palermo och Lecce tas bland annat upp i programmet.
Vi pratar vänskapsband mellan supportrar i Italien och Europa i premiären av radioprogrammet Unostiledivita, som vi kör live varannan tisdag. Använd länken nedan för att lyssna på förra veckans program.
http://www.mediafire.com/?c3ua4xhizbt5reh
Såhär såg det ut utanför trigoria, Romas träninganläggning, när spelarbussen anlände efter förlusten i Genua. Hårda nidramsor mot laget och senare ska flaskor och andra föremål ha kastats mot bussen. Spelarna lär få stanna på trigoria med polisbevakning tills hängmatchen mot Bologna på onsdag.Är man fotbollsspelare i Rom är det bäst att spela för tröjan för där är fansen aldrig likgiltiga.
En spelare i "fel" lags färger kan leda till känslodramatik i Neapel ikväll
Il Capitano Mascara firar.
Giuseppe "Peppe" Mascara är catanese och har haft kontrakt med Catania sedan 2003. Han har varit utlånad en gång under kontraktet men han har spelat mestadels av sin Serie A karriär i Catania och var även med och tog upp klubben till Serie A 2007. När han blev kallad till landslaget för en träningslandskamp 2009 var han den första Cataniaspelaren att representera italienska landslaget.
I somras när jag var och hälsade på en vän i Catania ville jag köpa en Cataniatröja som minne. När vi kom till ett försäljningstånd med tröjor kollade jag runt lite men jag hittade ingen med "Peppe".
- Har du Mascara? frågade jag försäljaren och han sken upp som en sol av frågan
-Självklart, svarade han med ett leende.
(vilket gav mig ett skönt läge att pruta)
Min vän blev både exalterad och förvånad av min fråga
-Vet du vem Mascara är? frågade hon otåligt.
Jag förklarade att jag visste att han är deras bandiera och en stor spelare med en underbar teknik och fantastastikst spelsinne och nämde bland annat hans vackra derbymål mot ärkerivalerna Palermo, som man kan se hur många gånger som helst.
.
Iskall kommentator "Mascara är bättre än Maradonna och Beckham" vilket
säger lite om hans status i Catania
Det gick inte att ta miste på stoltheten i hennes ögon. En blek nordbo från Sverige visste om Mascara, en son av hennes stad, som spelar i hennes lag.
Hon berättade för alla hennes vänner och hennes familj att jag hade köpt en Mascara tröja och en bättre introduktion kunde man knappast få.
Nästa dag skulle vi åka upp och vandra på vulkanen Etna tillsammans med hennes pappa. Dagen till ära tog jag på mig min nya Mascara tröja och hennes pappa mötte mig vid frukostborden med orden:
"Om dom visste att det gick runt en svensk häruppe i en Mascara tröja hade dom velat göra en staty av dig i Catania"
I vintras fick 31-årige Peppe Mascara ett erbjudande från Napoli. Antagligen kände han att det var nu eller aldrig, och han tog chansen och lämnade bottenlaget Catania som trots en höst som topplag 2007 aldrig kommer kunna utmana om en ligatitel på det sättet Napoli gör nu.
Ikväll möts Napoli och Catania på San Paolo i Neapel. Lavezzi kan inte spela och ersättare blir antagligen Guiseppe Mascara. Sonen av Catania, som var så älskad och uppskattat av i catanesi ställs nu mot sin stad, sitt folk och sina gamla supportrar.
Hur kommer han reagera om han gör mål, kommer vi få se samma känslor som Miccoli visade? Hur kommer man se på honom i Catania om han skjuter ner laget i Serie B? Det finns många intressanta frågetecken inför kvällens söndagmatch i Serie A. Innan vi går och lägger oss ikväll har vi svaren.
Fabrizio krossade sitt eget hjärta
Fabrizio Miccoli växte upp i byn Nardó utanför Lecce i landskapet Puglia i södra Italien. Ända sen barnsben har han varit en Leccesupporter och när han kom tillbaks till Puglia som 17 -åring efter att ha spelat i Milans ungdomslag stod han i curvan på Via del Mare och sjöng för sitt Lecce varje hemmamatch, han var en utrá.
Igår var han tillbaka för att möta laget i sitt hjärta och han var synligt plågad över uppgiften. Stackars Miccoli gör självklart ett drömmål och var en klart bidragande anledning till att Palermo lyckades vända underläge och vinna mot Lecce. Efter målet firar inte Fabrizio Miccoli av respekt till Leccefansen, vilket man kan se ganska ofta när spelare möter en klubb de spelat i tidigare, han firar inte för att han lider, han har krossat sitt eget hjärta. I halvtid hade Miccoli svårt att ta sig ut på planen han skämdes så över vad han gjort mot hans klubb, hans vänner i curvan och sin älskade stad.
Till skillnad från när Sören Cratz tog ett ärevarv på söderstadion efter att Helsingborg förlorat mot Hammarby, eller när Jan Koller stod i flera minuter och tackade Dortmundfansen efter att han förlorat med sitt nya lag Nurnberg, så har inte Palermofansen sågra problem med Miccolis öppna kärlek för Lecce. Ultrasgrupperna i Palermo och Lecce är nämligen vänner, en vänskap som stärkts i och med Miccolis ankomst till Palermo. Vänskapen mellan ultrasgrupperna tillåter bland annat kaptenen Miccoli att hedra hans favorit klubb med en gulröd kaptensbindel.
Matcherna i Italien är dramapjäser och sagor som ingen stjärnregissör i hela världen skulle kunna sätta upp. Varje vecka får vi ta del, och njuta, av dem här sagorna och det finns inte många sagohjältar som är finare än Fabrizio Miccoli.
"En gentleman överger inte sin dam"
"Det kommer ta lång tid innan Juve utmanar om ligatiteln" / Rosella Sensi
Nya Juve. Cheerleaders, en eurodiscoslinga som måljingel och utslagna i gruppspelet i Euroleague. Jag lider med dig Alessandro.
När Juve blev degraderade till Serie B efter calciopoli 2006 stannade du kvar med orden:
"En gentleman överger inte sin dam"
Förr i tiden åkte den damen runt i Italien med värdighet och högt huvud. Hon var hatad av många men alla fruktade henne.
Nu är ingen rädd för henne längre, all hennes forna glans är borta. Nu åker hon till Neapel, Udine och Palermo, blir förnedrad, och lämnar städerna med samma stolthet som man lämnar ett misslyckat engångsligg en söndagsmorgon.
För att citera en banderoll i Neapel:
"En juventino gråter två gånger när han kommer till syd. När han anländer och när han åker hem"
Jag har aldrig känt några sympatier för Juve men jag lider verkligen med dig Alessandro. Du är värd något större än att avsluta din fantastiska karriär i ett kringresande cirkussällskap.
Hellre blå linjen än ett rymdskepp
Blålinjen i Rom - kärlek.
Står på perrongen i Linköping och väntar på tåget. Vinden penetrerar varenda led i min kropp, högtalaren ropar ut en tiominuters försening på mitt tåg, jag svär tyst för mig själv och drar ner min luva djupare över ansiktet.
Då rullar ett pendeltåg in på stationen, det är helt nytt och ser ut mer som ett rymdskepp än ett tåg. Inne i tåget
sitter man bekvämt och det är rent och snyggt. Men sista vagnen bryter det annars så rena och hypermoderna intrycket. Den är bombad, nedklottrad, en whole car över hela vagnen. Min frusna kropp fylls av värme och jag ler för mig själv. Färgerna från sprayburkarna lyser upp den trista stationsmiljön och ger den liv. Graffitin utstrålar mänsklighet i all högteknologi. Människor med hjärta, känslor och passion. För att fortsätta att hålla värmen där jag står på perrongen börjar jag tänka på Italien och Rom.
Där finns två tunnelbanelinjer. Den blå är äldst, den är gammal och sliten och tågen är nedklottrade och omoderna. Tågen ser exakt ut som i en gammal 80-tals film från New York. Den gula linjen kom senare där är tågen rena och moderna och perrongerna fina och rena. Jag föredrar den blå linjen precis som jag föredrar att gå på Stadio Olimpico med löparbanor och skitiga stolar före hypermoderna Emirates, med bra sikt och tyg på stolarna.
Stadio Olimpico är blå linjen. Flaggorna i de båda curvorna ger arenan färg och liv på samma sätt som graffitin gör på blå linjen. Folk pratar högt, zigenare spelar musik, en mamma ger sitt barn en lavett och halva tåget har inte köpt någon biljett. Känslorna styr precis som på stadion, där det är sång, skrik och då och då delas det ut en käftsmäll.
Emirates är gula linjen där ingen vågar titta någon annan i ögonen, alla sitter på lagom avstånd från varandra med sitt årskort nära till hands ifall det skulle komma en kontrollant. Tågen är hela och rena och utifrån ser de ut som rymdskepp, precis som Emirates.
Ikväll är det Lazio Fiorentina klockan 18.00 på blå linjen. Jag tänkte åka med, dras med av färgerna, känslorna och passionen. Finns ingen bättre drog än Serie A för att hålla vinterdepressionen borta.
En brasilianare bryter fredspakten i Milano
Leanardo rastas avfrugan Anna Billo. Undrar vem som bestämmer?
Leonardo till Inter. Efter mer än ett decennium i Milan. Efter att under sitt debut år som tränare ha hyllats av några av världens mest krävande supportrar då laget nådde en ynka tredjeplats i Serie A så sticker han en kniv i ryggen på allihopa. Lojalitet är ett ord som inte längre existerar. Det kommer stå i historieböckerna att 2000-talet var århundradet då mänskligheten glömde bort vad lojalitet innebar. Det var århundradet ett handslag inte längre betydde något, en tjänst besvarades inte med en gentjänst och så fort någon hade chansen att tjäna en extra krona struntade man helt i vart den kom från, särade på benen och tog emot den.
Eller är bara Leonardo inte man nog att stå emot frugan Anna Billo som är en känd TV profil i Milano och uttalad Interista?
I vilket fall som helst så lider jag verkligen med alla milanisti som fått sina hjärtan krossade. Men inget ont som inte har något gott med sig. I och med detta vidriga och smaklösa svek av Leonardo både hoppas och tror jag att Milanoklubbarna slutar låna och byta spelare med varandra som fjortonåriga tjejer byter kläder. Att fansen bryter sin fredspakt och börjar härja lite. Att rivaliteten mellan klubbarna blir på riktigt som i huvudstaden, grannstaden Genua och nere på Sicilien och inte så plastig som allt annat är i Milano. Som världens elegantaste mittback sa:
”Såhär skulle dom aldrig kunna hålla på i Rom” / Alessandro Nesta
På tal om Nesta och klubbyten så förnekar fortfarande Nestas pappa att hans son ens är en Milanspelare.
”Min son är ingen Milanspelare. Han har bara spelat för Lazio” så pratar en romare.
Tre italienska tvillingar
Napoli och Genoa supportrar firar tillsammans efter avancemanget till Serie A.
När tidningarna skriver om oss supportrar är det oftast de negativa sidorna av supporterskapet som lyfts fram. Det skrivs om hat som leder till destruktiva handlingar som våld och hot. Däremot skrivs det sällan om hat och rivalitet som leder till kärlek.
I Italien har supportrar till olika lag något som heter ”gemellaggio” (tvillingskap) med varandra. Omständigheter i historien har gjort att dem har knutit starka vänskapsband som håller än idag. Här är tre av dem skönaste ”gemellaggiorna” i Italien.
Napoli och Genoa flaggor sida vid sida.
Genoa/Napoli
Vänskapen fansen emellan föddes i sista omgången av ligan 1982. Napoli var klara för Uefacupen och hade ingenting att spela för medan Genoa behövde en poäng för att hålla sig kvar. När det var en kvart kvar på matchen ledde Napoli med 2-1 samtidigt som Milan som var inblandade i bottenstriden med Genoa också ledde sin match. Då började Napoli publiken skrika på ett Genoamål. Genoa fick ett kvitteringsmål och Milan åkte ut, sen dess har Genoa och Napoli haft ”gemellaggio”.
Men det var inte sista gången de skulle ”enas” om ett oavgjort resultat för att hjälpa varandra. I sista omgången av Serie B 2007 möttes de igen denna gång i Genua. Ett oavgjort resultat skulle ge båda lagen en direktplats till Serie A, medan ett av lagen vid förlust skulle tvingas att kvala för att nå Serie A. Fanns inte ett enkelkryss den söndagen som var mer givet än detta och båda lagens fans stormade planen och firade tillsammans innan matchen var slut.
Genoa och Napoli har Italiens bästa supportrar och att de dessutom har en lång historia av ”gemellaggio” gör dem till världens vackraste fotbollspar.
För evegt stolta av vårt tvillingskap. Vi hyllar Curva Nord i Milano.
"Stora Lazio" från det sanna Milano
Inter/Lazio
Väskapen mellan fansen till dessa klubbar föddes inte på fotbollsarenan utan på gatan. På 70-talet var det väldigt stökigt politiskt i Italien och det var ofta kravaller och bråk mellan meningsmotståndare. Både Lazio och Inters supportrar var klart högerinfluerade och hjälpte varandra på Roms och Milanos gator. Vänskapen mellan supportrarna lever i högsta grad än idag. När Inter spelade viktiga CL-matcher förra året kunde man se IRR banderollen i Interkurvan (IRR var Lazios ledande ultrasgrupp innan dem splittrades). Flera tusen Laziofans fanns också representerade i Interklacken i Copa Italia finalen som spelades i Rom mellan Inter och Roma. Laziofansen uppmanade även sitt eget lag att lägga sig mot Inter i slutet av ligan förra säsongen så att Inter inte skulle tappa ligaledningen till Roma.
Torino och Fiorentina supportrar visar sin vänskap under en match i Turin.
Torino/Fiorentina
Fiorentinafansen hatar Juventus. Dem snodde deras älsklingsspelare Roberto Baggio och dem har flera gånger retligt snuvat Fiorentina på ligatiteln. Torinofansen hatar Juventus då de är lokalkonkurrenter från Turin och dessutom har sprungit ifrån Torino som tidigare var det mest framgångsrika laget i staden. Laget dominerade italienskfotboll tiden efter andra världskriget och man vann fem ligatitlar i rad innan hela laget tragiskt omkom i en flygolycka 1949. Efter olyckan har ”Il grande Torino” aldrig blivit sig likt och är nu sedan länge frånsprungna av Juventus. Det gemensamma hatet mot Juventus och de likasinnade politiska värderingarna åt vänster har fött vänskapen mellan Torino och Fiorentina.
Som i en Hollywoodfilm - fast på riktigt
När Zlatan och Robinho kom till Milan behövde de göra plats, både i startelvan och på lönekontot. Lösningen blev att skeppa iväg Boriello och Huntelaar. I Marco Boriellos fall stod det mellan Juventus och Roma. Ett enkelt val enligt Marco själv:
"Juve pratade pengar och taktik. Roma pratade passion och kärlek."
Som napolitanare var han trött på det kyliga klimatet i norra Italien, både vädermässigt och känslomässigt. Marco följde sitt hjärta och valde Roma. När han landade i Rom möttes han av hundratals supportrar på flygplatsen. Han kände igen sig i mentaliteten från sin hemstad tjugo mil söder ut och har ända sedan den dagen känt sig som hemma i Rom.
Några månader senare står han på San Siro igen. Öga mot öga med mannen som tog hans plats, mot klubben som kastade ut honom på samma sätt som man kastar ut en överförfriskad alkis från en kinakrog.
Mannen med två miljoner i veckan, som kysst fler klubbmärken än han kan minnas får två lägen att avgöra matchen, han missar båda....big time.
Marco får inget läge, trots det gör han matchens enda mål med kvarten kvar att spela, genom ett motlägg med en Milanförsvarare. När Marco byts ut i slutminuterna buar Milanpubliken ut honom, trots att de är dem som har gjort sig av med honom. Dem bytte honom mot en spelare som för mindre än två år sedan kysste lokalrivalerna Inters klubbmärke, för att sedan gå till Barcelona och hångla upp klubbmärket som en tjej på ett högstadiedisco. Och nu buar dom ut Marco.
Han kan inte bry sig mindre. Istället vänder han sig mot San Siros norra kurva och tackar de tillresta Romafansen för stödet.
Det här skulle kunna vara taget från manuset ur en Hollywoodfilm, men det är det inte. Detta är en av alla de sanna sagor som skrivs vecka in och vecka ut i fotbollsvärlden. Men precis som filmer så finns det fotbollssagor som är bättre än andra, och denna saga är en av de vackraste jag någonsin fått uppleva.
