unostiledivita

Milano och Neapel är Italiens andra och tredje största stad. Neapel ligger cirka 70 mil söder om Milano men det kunde lika gärna skilja ett världshav mellan städerna.

Milano är tyst, välstädat, prydligt och elegant. Neapel är tvättlinor mellan husen i smutsiga gränder, barn som spelar fotboll på gatan, vespor som åker förbi i 120 kilometer i timmen och marknader med allt från smuggel cig till ananas. Milano är maktens centrum i Italien, Napoli är landets askkopp.

Rivaliteten mellan A.C  Milan och S.S Napoli går långt tillbaka och främsta orsaken är den eviga konflikten mellan industrialiserade Norditalien, som Milano står som tydlig symbol för, och det fattiga och maffia influerade Syditalien som symboliseras av Neapel.

Napoli och Genoa fansen blev vänner tack vare det gemensamma hatet mot Milan. Vänskapen föddes när de båda lagen möttes och Napolipubliken vid ställningen 2-1 till Napoli skrek på ett Genoa mål då det skulle öka chansen att Milan åkte ur Serie A. Laget lyssnade på sin publik och Milan åkte senare ner till Serie B. Napoli och Genoa blev, och är fortfarande, bästa vänner.

När Napoli vann ligan 1987 och 1990 har man alltid skickat hånfulla budskap till Berlusconi och Milan, som skulle vinna allt på den tiden med deras mångmiljonbygge. Den infekterade relationen mellan Neapel och övriga Italien (med Milano i spetsen) försökte stadens gud Diego Armando Maradona utnyttja till sin och Argentinas fördel inför VM-semifinalen 1990. Italien och Argentina skulle mötas på San Paolo stadion i Neapel och Maradona uppmanade napolitanarna att heja på hans lag med orden.

”Vad har Italien någonsin gjort för er”

Hela landet höll andan inför matchen men kunde andas ut med en lättnandens suck när de såg den stora banderollen på San Palo stadion:

”Ledsen Maradona men vi är faktiskt italienare”

Trots antagonismen mot Milano och Berlusconi röstade många napolitanare på honom i valet, eftersom han hade lovat dem att han skulle styra upp sophanteringen i staden. Neapel var vid den här tidpunkten belägrat av sopor då maffian hade kontrollen över sophanteringen som de skötte genom att sprida ut soporna längs vägarna. Till en början löste Berlusconi problemet men för inte så länge sen föll sophanteringen tillbaks i sitt gamla mönster och stan var ännu en gång full av sopor. Napolifansen svarade när lagen möttes i höstas med banderollen:

"En röst på Berlusconi är en röst slängd i soporna”

Ikväll möts två olika världsdelar, i samma land, för att göra upp om ligatiteln. Matchen städerna och lagen emellan har inte betytt såhär mycket sen Maradonas glansdagar. Det är bara Serie A som kan förgylla en trist och tråkig måndagskväll i februari på det här sättet.

Il Capitano Mascara firar.

Giuseppe "Peppe" Mascara är catanese och har haft kontrakt med Catania sedan 2003. Han har varit utlånad en gång under kontraktet men han har spelat mestadels av sin Serie A karriär i Catania och var även med och tog upp klubben till Serie A 2007. När han blev kallad till landslaget för en träningslandskamp 2009 var han den första Cataniaspelaren att representera italienska landslaget.

I somras när jag var och hälsade på en vän i Catania ville jag köpa en Cataniatröja som minne. När vi kom till ett försäljningstånd med tröjor kollade jag runt lite men jag hittade ingen med "Peppe".

- Har du Mascara? frågade jag försäljaren och han sken upp som en sol av frågan

-Självklart, svarade han med ett leende.
(vilket gav mig ett skönt läge att pruta)

Min vän blev både exalterad och förvånad av min fråga

-Vet du vem Mascara är? frågade hon otåligt.

Jag förklarade att jag visste att han är deras bandiera och en stor spelare med en underbar teknik och fantastastikst spelsinne och nämde bland annat hans vackra derbymål mot ärkerivalerna Palermo, som man kan se hur många gånger som helst.

.
Iskall kommentator "Mascara är bättre än Maradonna och Beckham" vilket
säger lite om hans status i Catania

Det gick inte att ta miste på stoltheten i hennes ögon. En blek nordbo från Sverige visste om Mascara, en son av hennes stad, som spelar i hennes lag.

Hon berättade för alla hennes vänner och hennes familj att jag hade köpt en Mascara tröja och en bättre introduktion kunde man knappast få.

Nästa dag skulle vi åka upp och vandra på vulkanen Etna tillsammans med hennes pappa. Dagen till ära tog jag på mig min nya Mascara tröja och hennes pappa mötte mig vid frukostborden med orden:

"Om dom visste att det gick runt en svensk häruppe i en Mascara tröja hade dom velat göra en staty av dig i Catania"

I vintras fick 31-årige Peppe Mascara ett erbjudande från Napoli. Antagligen kände han att det var nu eller aldrig, och han tog chansen och lämnade bottenlaget Catania som trots en höst som topplag 2007  aldrig kommer kunna utmana om en ligatitel på det sättet Napoli gör nu.

Ikväll möts Napoli och Catania på San Paolo i Neapel. Lavezzi kan inte spela och ersättare blir antagligen Guiseppe Mascara. Sonen av Catania, som var så älskad och uppskattat av i catanesi ställs nu mot sin stad, sitt folk och sina gamla supportrar.

Hur kommer han reagera om han gör mål, kommer vi få se samma känslor som Miccoli visade? Hur kommer man se på honom i Catania om han skjuter ner laget i Serie B? Det finns många intressanta frågetecken inför kvällens söndagmatch i Serie A. Innan vi går och lägger oss ikväll har vi svaren.

Fabrizio Miccoli växte upp i byn Nardó utanför Lecce i landskapet Puglia i södra Italien.  Ända sen barnsben har han varit en Leccesupporter och när han kom tillbaks till Puglia som 17 -åring efter att ha spelat i Milans ungdomslag stod han i curvan på Via del Mare och sjöng för sitt Lecce varje hemmamatch, han var en utrá.

Igår var han tillbaka för att möta laget i sitt hjärta och han var synligt plågad över uppgiften. Stackars Miccoli gör självklart ett drömmål och var en klart bidragande anledning till att Palermo lyckades vända underläge och vinna mot Lecce. Efter målet firar inte Fabrizio Miccoli av respekt till Leccefansen, vilket man kan se ganska ofta när spelare möter en klubb de spelat i tidigare, han firar inte för att han lider, han har krossat sitt eget hjärta. I halvtid hade Miccoli svårt att ta sig ut på planen han skämdes så över vad han gjort mot hans klubb, hans vänner i curvan och sin älskade stad.

Till skillnad från när Sören Cratz tog ett ärevarv på söderstadion efter att Helsingborg förlorat mot Hammarby, eller när Jan Koller stod i flera minuter och tackade Dortmundfansen efter att han förlorat med sitt nya lag Nurnberg, så har inte Palermofansen sågra problem med Miccolis öppna kärlek för Lecce. Ultrasgrupperna i Palermo och Lecce är nämligen vänner, en vänskap som stärkts i och med Miccolis ankomst till Palermo. Vänskapen mellan ultrasgrupperna tillåter bland annat kaptenen Miccoli att hedra hans favorit klubb med en gulröd kaptensbindel.

Matcherna i Italien är dramapjäser och sagor som ingen stjärnregissör i hela världen skulle kunna sätta upp. Varje vecka får vi ta del, och njuta, av dem här sagorna och det finns inte många sagohjältar som är finare än Fabrizio Miccoli.

"Det kommer ta lång tid innan Juve utmanar om ligatiteln" / Rosella Sensi 

Nya Juve. Cheerleaders, en eurodiscoslinga som måljingel och utslagna i gruppspelet i Euroleague. Jag lider med dig Alessandro.

När Juve blev degraderade till Serie B efter calciopoli 2006 stannade du kvar med orden:

"En gentleman överger inte sin dam"

Förr i tiden åkte den damen runt i Italien med värdighet och högt huvud. Hon var hatad av många men alla fruktade henne.

Nu är ingen rädd för henne längre, all hennes forna glans är borta. Nu åker hon till Neapel, Udine och Palermo, blir förnedrad, och lämnar städerna med samma stolthet som man lämnar ett misslyckat engångsligg en söndagsmorgon.

För att citera en banderoll i Neapel:

"En juventino gråter två gånger när han kommer till syd. När han anländer och när han åker hem"

Jag har aldrig känt några sympatier för Juve men jag lider verkligen med dig Alessandro. Du är värd något större än att avsluta din fantastiska karriär i ett kringresande cirkussällskap.