unostiledivita

Fabrizio Miccoli växte upp i byn Nardó utanför Lecce i landskapet Puglia i södra Italien.  Ända sen barnsben har han varit en Leccesupporter och när han kom tillbaks till Puglia som 17 -åring efter att ha spelat i Milans ungdomslag stod han i curvan på Via del Mare och sjöng för sitt Lecce varje hemmamatch, han var en utrá.

Igår var han tillbaka för att möta laget i sitt hjärta och han var synligt plågad över uppgiften. Stackars Miccoli gör självklart ett drömmål och var en klart bidragande anledning till att Palermo lyckades vända underläge och vinna mot Lecce. Efter målet firar inte Fabrizio Miccoli av respekt till Leccefansen, vilket man kan se ganska ofta när spelare möter en klubb de spelat i tidigare, han firar inte för att han lider, han har krossat sitt eget hjärta. I halvtid hade Miccoli svårt att ta sig ut på planen han skämdes så över vad han gjort mot hans klubb, hans vänner i curvan och sin älskade stad.

Till skillnad från när Sören Cratz tog ett ärevarv på söderstadion efter att Helsingborg förlorat mot Hammarby, eller när Jan Koller stod i flera minuter och tackade Dortmundfansen efter att han förlorat med sitt nya lag Nurnberg, så har inte Palermofansen sågra problem med Miccolis öppna kärlek för Lecce. Ultrasgrupperna i Palermo och Lecce är nämligen vänner, en vänskap som stärkts i och med Miccolis ankomst till Palermo. Vänskapen mellan ultrasgrupperna tillåter bland annat kaptenen Miccoli att hedra hans favorit klubb med en gulröd kaptensbindel.

Matcherna i Italien är dramapjäser och sagor som ingen stjärnregissör i hela världen skulle kunna sätta upp. Varje vecka får vi ta del, och njuta, av dem här sagorna och det finns inte många sagohjältar som är finare än Fabrizio Miccoli.