unostiledivita

Poserar med en av de klockrenaste "hathalsdukarna" på hotellrummet innan Milan-Lazio -08.
Bloggens sympatier inför morgondagens stormatch är solklara: FUCK JUVE!


Halsduken är den grymmaste souveniren. Den passar alltid in och det är något heligt över den. Till skillnad från matchtröjan har halsduken alltid hållt sin heder och inte horat runt med massor företagslogotyper. Den har hållt sig till klubbens färger, märke och lagnamn. I en tid då lagens souvenirshopar säljer allt från badrockar till cykelhjälmar, där den ena produkten är värre designad än den andra, är halsduken den souvenir du alltid kan bära med stolthet och värdighet. Den snyggaste av alla halduksmodeller är fortfarande den klassiska med bara klubbens färger och ingen text. Vilken annan souvenir ser exakt likadan ut som för 40-50 år sen och fortfarande håller måttet? (förutom någon retrotröja som kommer då och då och blir hypad i en månad innan den inte är ball längre) 

En halsduk har en historia, den har följt med till stadion match efter match. Den har virats runt halsen när det blåst kallt. Varma sommarkvällar har den suttit runt midjan eller handleden och när det blivit bråk har den fått agera skydd för att dölja ansiktet. Den har höjts mot skyn när laget har kommit in på planen till match för att hedra klubbmärket och färgerna. Och ägaren har aldrig känt sig stoltare än han gjorde just i det ögonblicket. Det finns inget vackrare än en halsduk med en historia och de flesta halsdukar har en till skillnad från en Inter väckarklocka eller ett par Juventus badtofflor.

I Italien finns de grymmaste halsdukarna. Det finns halsdukar som hedrar en spelare, en läktarsektion, en läktargruppering, laget, färgerna eller som visar hatet mot ett annat lag. Mångfalden är stor och uppiggande om man jämför med det något torrare utbudet i Svedala. När jag var i Rom nu i våras så köpte jag en av mina favorit halsdukar. Den är svart och så står det med vita stora bolstäver över hela halsduken: ODIO TUTTI, som betyder "hata alla". Det blir inte klockrenare än så!

 

Under VM 2006 fick den sitt genombrott, melodislingan från låten Seven nation army med White Stripes. Enligt en reporter på svt som gjorde ett reportage inför VM i Sydafrika "föddes" denna ramsa under VM 2006 i "den karnevalstämmning" som ett mästerskap i fotboll innebär. Men nog för att landslagssupportrar vet hur man ska färga en läktare och ta seden dit man kommer och heja på sitt lag genom att blåsa i en tuta, men att komma på läktarramsor är inte deras starkaste sida (speciellt inte Sveriges fans, vet inte hur många grr jag hörde Sverige klapp klapp klapp från minst 10.000 svenska fans i Amsterdam. Sjung en Gyllene Tider låt eller vafan som helst).

Satt och youtubade och fick upp ett klipp från Bajen-AIK maj 2006. Bajen klacken kör då denna ramsa, alltsa innan ramsan "föddes"  i karnevalstämmningen som rådde under VM -06 i Tyskland, enligt svt reportern. Var det då Bajen fansen som var först med ramsan?

Nae, precis som många andra av de mest kända läktarmelodierna är även denna uppfunnen i Italien. När Roma gjorde mål brukade södra kurvan dra igång: PO PO PO PO PO PO PO! till melodin av Seven naton army. När sedan landslaget firade stora triumfer under VM -06 stod antagligen några romare i Gli Azzuri klacken och drog igång denna ramsa, som är otroligt lätt att hänga med i. Sen snodde varenda landslags "klack" denna melodislinga då det inte direkt råder några ultraskoder som innebär att man inte tar varandra ramsor i dessa sammanhang.


Totti visar hur fansen sjunger på stadion på söndagarna. Med tanke på
taktkänslan är det tur att han inte är "Capo" i kurvan.

Supportergrupperingar inom Bajen och Roma är vänner med varandra och Bajen fansen har helt enkelt plockat ramsan från Roma. Många av Bajens hemmamatcher har representation ifrån den italienska huvudstaden och till Romderbyt kommer det ofta ner 40-50 Bajen fans som står i Curva Sud, så tittar du noga i Olympiastadions södra kurva när det är derby kan du se en och annan grönvit halsduk.


























Real-Milan imorgon, synd att inte Milan har hemmamatch. Milans supportrar är som deras spelare dem tänder till de stora matcherna. Kvällsmatch i Europaspelet på ett fullsatt, stråkastarupplyst och magiskt San Siro, med en kurva som vill visa att de en gång i tiden varit europas största och bästa - det blir inte bättre än så. Så här såg det ut när Real gästade San Siro förra året. Räkna inte med sådan scener imorgon när tapasätarna från Madrid står som värdar.

I Sverige klagar vi över att vi nu har ett parti i Riksdagen som är främlingsfientligt. I Italien finns ett parti i regeringen med ministerposter som är främlingfientligt mot sitt eget folk.

Partiet heter Lega Nord och vill att Norditalien ska bli ett eget land. Deras partiledare Umberto Bossi som också har en ministerpost i Berlosconis regering sa att SPQR (Senatus Populusque Romanus, senaten och det romerska folket, en beteckning på Romarriket) istället ska läsas "sono porci questi romani" "dom är grisar dom där romarna".

Francesco "Il capitano" Totti det romerska folkets eviga förvarare kommenterade uttalandet med orden.                "Jag skulle vilja se Umberto Bossi prata så om det romerska folket framför Curva Sud".

Jeremy Menez blev sedan tillfrågad om vad han tyckte om Umberto Bossis uttalande, och med bling-bling i öronen och ett par tunga vita solbrillor i Sean Paul style säger den "romerske" fransmannen. "Han har inte fattat ett skit, men Totti har redan sagt sitt om det. Det räcker så"

Inrikesministern som ligger bakom Tessera del tifoso och som stängde av Napoli fansen efter deras bortaresa i Rom 2008 ( se tidigare inlägg under youtube videon) Roberto Maroni, som också tillhör Lega Nord ( ja inrikesministern vill dela landet) var i Neapel och ett frö till en ny vänskap mellan romarna och napolitanarna föddes. Några napolitanare hade bakat en margherita (pizzan som uppfanns under italiens enande med röd tomat, vit mozzarella och grön basilika som trikolorens färger och uppkallad efter kungens fru) med texten "solidali con i romani" (solidaritet med romarna).

Som den hobby romaren jag är i hjärtat slår jag ett slag för att vänskapen mellan städerna ska ta fart
genom att visa mina sympatier för Napoli på en parkeringplats i götet.

För övrigt har Interfansen mest Lega Nord sympatier av alla Serie A lag. Hela 20 procent av Interfansen sympatiserar med Lega Nord. Behöver man ens kommentera hur stor 1-0 segern var för Roma förra helgen.

 http://www.eurosport.se/il-calcio-al-corso_blog100/de-dar-romarna_post1001898/blogpostfull.shtml

Supportrar från Napoli och Roma tar ett varv med Roma banderollen runt ett fullsat Stadio San Paolo i Neapel.

Idag spelas ”derby del sole”, solens derby,  på Stadio San Paolo i Neapel mellan Napoli och Roma. De är två av Italiens bittraste rivaler som gör upp i en match där myndigheterna sedan årtionden tillbaka försökt hindra bortasupportrarna att kunna resa till matchen på grund av den våldsamma rivaliteten mellan supportrarna. Men det har inte alltid varit så. Under 80-talet var det starka vänskapsband mellan lagens supportrar men en incident i slutet av det årtiondet skulle för alltid ändra på den saken.

Första gången jag var i Neapel blev jag kär i staden direkt. Människorna är vänliga, öppna och temperamentsfulla. Här behöver du ingen karta för att hitta sevärdheter. Det händer saker vart du än går.  Överallt finns små marknader där du kan köpa allt från vattenmeloner till smuggelcigaretter.  På de trånga gatorna samsas fotbollsspelande barn med schackspelande gubbar om utrymmet. Då och då åker det förbi en vespa i 120 km. Det var såhär jag tänkte mig att Italien skulle vara. Neapel är Italien för mig.

Men i Italien ser man på Neapel som en skamfläck. Staden har fått dåligt rykte på grund sociala svårigheter med hög arbetslöshet och kriminalitet. För många napolitanare är kriminella gäng, knarkuppgörelser och mord vardagsmat.  Hoppet i all misär hittar de i stadens fotbollslag Napoli. Ingen annanstans i Italien betyder en klubb så mycket för en stad och dess invånare som i Neapel.

När Napoli vann ligan 1987 och 1990 bröt vilda festscener ut i staden. Alla napolitanare som ständigt fått ta skit från sina landsmän kunde nu titulera sig italienska mästare. Äldre napolitanare sa ”nu har jag sett Napoli vinna ligan nu kan jag dö lycklig” och på kyrkogårdar sprejade man budskapet ”Ni vet inte vad ni missar”.

Rom är Italiens huvudstad. Det märks på ytan. Vart du än går i staden stöter du på gamla mäktiga monument och byggnader från Romarriket. Hela staden andas en stolthet över det enorma historiska arvet och det är omöjligt att inte dras med i det och fascineras. Romarna förväntar sig att stadens fotbollslag A.S Roma lever upp till det stora historiska arvet som vilar över staden. Tidigare tog staden sina segrar på slagfältet och blev världens mäktigaste imperium. Nu vill man att Roma gör detsamma på fotbollsplanen. Den bilden går dock inte hand i hand med verkligheten. De ekonomiska musklerna för att kunna bygga ett långvarigt framgångsrikt fotbollslag finns inte i huvudstaden. Däremot har det alltid funnits i det mer välbärgade och industrialiserade Norditalien och framförallt hos Juventus, Inter och Milan. Vid tiden då Roma och Napolis supportrar knöt sina vänskapsband i början på 80-talet hade Roma vunnit ligan en gång och Napoli ingen. Känslan att hela tiden slå i underläge mot lagen från norr och att de båda hade vänstersympatier gjorde att supporterskarorna hade en hel del gemensamt.

En blåvit Napoli flagga mitt i Romas "Curva Sud" på Olympiastadioni Rom.



Supportergrupper från de båda lagen stod tillsammans på läktaren när lagen möttes och inramningen kring matcherna var kärleksfull och broderlig. Allt ändrades efter en match i slutet på 80-talet på Olympiastadion i Rom. Vid övertid är ställningen i matchen 1-1 och allt är frid och fröjd, ett slutresultat i broderskapets tecken. Men i matchens slutminut gör Roma 2-1 och ett vilt jubel bryter ut på stadion. De tillresta Napolisupportrarna tycker att det överdrivna segerfirandet vid målet är respektlöst av Romasupportrarna.  Hos ett folk där heder är viktigare än allt annat, som bor i en stad där folk dagligen blir mördade på grund av heder är detta respektlösa beteende oförlåtligt.

En av fotbollsvärldens vackraste vänskaper får ett abrupt slut denna söndagseftermiddag på Olympiastadion i Rom.

(2008 fick Napolisupportrarna helt oväntat åka till bortamatchen mot Roma.
De mest hårdföra Napolisupportrana dikterade vilkoren före resan och
sa att alla vara tvugna att köpa biljett både till matchen och tåget och
krävde att alla skötte sig. Trots att så blev fallet lyckades ändå journaliser
vinkla det som om Napolisupportrarna stört ordningen och de stängdes av från
alla bortamatcher i ett halvår och deras kurva stängdes av tre hemmamatcher
för att den hade "samröre med maffian". Ännu en gång hade italienska staten
pissat det napolitanska folket i ansiktet.)  



Idag möts de båda lagen i vad man i Italien kallar ”Derby del sole”. Trots att kortet Tessera del tifoso infördes för att de som skaffade kortet skulle få möjlighet att gå på alla matcher kommer ett undantag göras redan i sjätte omgången. Ingen romanista kommer få åka till Neapel, det är för riskabelt. ”Derby del Sole” kunde har varit ett derby i kärlekens och broderskapens tecken. För 25 år sedan stod supportrarna till lagen tillsammans på läktaren och hyllade varandras lag. Idag efter årtionden av våldsamheter mellan supportrarna får de inte ens åka till varandras matcher.