unostiledivita

När Zlatan och Robinho kom till Milan behövde de göra plats, både i startelvan och på lönekontot. Lösningen blev att skeppa iväg Boriello och Huntelaar. I Marco Boriellos fall stod det mellan Juventus och Roma. Ett enkelt val enligt Marco själv:

"Juve pratade pengar och taktik. Roma pratade passion och kärlek."

Som napolitanare var han trött på det kyliga klimatet i norra Italien, både vädermässigt och känslomässigt. Marco följde sitt hjärta och valde Roma. När han landade i Rom möttes han av hundratals supportrar på flygplatsen. Han kände igen sig i mentaliteten från sin hemstad tjugo mil söder ut och har ända sedan den dagen känt sig som hemma i Rom.

Några månader senare står han på San Siro igen. Öga mot öga med mannen som tog hans plats, mot klubben som kastade ut honom på samma sätt som man kastar ut en överförfriskad alkis från en kinakrog.

Mannen med två miljoner i veckan, som kysst fler klubbmärken än han kan minnas får två lägen att avgöra matchen, han missar båda....big time.

Marco får inget läge, trots det gör han matchens enda mål med kvarten kvar att spela, genom ett motlägg med en Milanförsvarare. När Marco byts ut i slutminuterna buar Milanpubliken ut honom, trots att de är dem som har gjort sig av med honom. Dem bytte honom mot en spelare som för mindre än två år sedan kysste lokalrivalerna Inters klubbmärke, för att sedan gå till Barcelona och hångla upp klubbmärket som en tjej på ett högstadiedisco. Och nu buar dom ut Marco.

Han kan inte bry sig mindre. Istället vänder han sig mot San Siros norra kurva och tackar de tillresta Romafansen för stödet. 

Det här skulle kunna vara taget från manuset ur en Hollywoodfilm, men det är det inte. Detta är en av alla de sanna sagor som skrivs vecka in och vecka ut i fotbollsvärlden. Men precis som filmer så finns det fotbollssagor som är bättre än andra, och denna saga är en av de vackraste jag någonsin fått uppleva.